Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Som jag skrev...

Skrivet av *Lite hemlig idag*Flyttar till Familj & relationer*
... ett annat svar så berodde nog mina sårade känslor på lite andra faktorer egentligen. Att min man inte "såg" mina behov och lämnade mig storgråtande på BB på julafton blev bara för mycket!

Håller med dig om att vi båda får barn och tänkte verkligen så men mådde så himla dåligt i själen och behövde stöd och tröst i omställningen att bli mamma. Det här är ett mycket större problem för mig än bara uppvaktning och det hör mer hemma på ""Familj & relationer".

Hormoner blandat med att mina föräldrar hade tagit avstånd från både mig, min man, det barn vi redan hade och den nya bebisen för att vi valt att bosätta oss på annan ort. Det har gjort hela vår tillvaro mycket jobbig och varit påfrestande för vårt förhållande.

Det har inte blivit mycket närhet och ömhet alls och jag saknade det hela graviditeten. Hade ingen att vända mig till (har inga syskon), visst lyssnade mina kompisar men det är inte samma sak som en mamma eller man.

Men, men... vi har åtminstone sporadisk kontakt med mina föräldrar idag även om de fortfarande är sura och inte tänker fästa sig vid våra barn för att vi bor långt bort.

Flyttar till "Familj & relationer"

*Tackar för era svar!*




« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv