Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Lägger mig i lite.. (jättelångt!)

Skrivet av Malin m N och T
Jag bor också i Gbg och fick faktiskt planerat snitt på liknande grunder som du beskriver!

Mitt första snitt var i och för sig akut, men rädslan fanns där redan innan fast jag inte vågade erkänna det.

Just rädslan för komplikationer, syrebrist, katastrofsnitt osv är precis vad jag framförde. Hade det varit så enkelt att jag varit rädd för rummet eller sjukhuset i sig hade det kanske gått att prata om det eller komma fram till någon annan lösning. Men efter att ha pratat med Aurora-bm 4 gånger var jag fortfarande lika rädd och lika säker på att jag ville ha snitt.

Det kändes som om de försökte motarbeta mig rejält, jag fick till exempel inte läkartid för att diskutera snitt förrän i v.37+... Min dotter föddes i 37+0, så jag ville ha en tidigare tid, men det fick jag inte förrän jag hade ringt runt till andra sjukhus i regionen och kollat om de kunde hjälpa mig. När jag väl talade med snittläkaren (blev till sist i v.35+), så var det väldigt motsträvigt. Hon skrev till och med upp i min journal att vi hade diskuterat igångsättning, vilket inte var sant. Eftersom jag hade ett snitt bakom mig och visste precis vilka risker jag tog (även om det kändes som mindre risker än vag...) så fick jag till sist en snittid med orden "jag hoppas att du inte kommer att använda den".

Med denna lååååånga historia vill jag bara säga att det går att få snitt här också, bara man har tänkt igenom vad man vill och att man är väldigt säker på sin sak. Lägger man fram sina argument sakligt och bestämt utan att visa att det är en förhandlingsfråga så går det. Jag är normalt en sån som går med på vad vårdpersonal säger eftersom de "vet nog bäst", men med stöd från Mvc-bm och läkare så stod jag på mig. Det är det bästa jag gjort! Mitt planerade snitt blev jättebra, jag och min man fick precis den starten vi ville med vår son och inga som helst komplikationer tillstötte.

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv