Nä....

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Susanne med Douglas 030122
Nä....
Vi vet ännu inte om någon av oss har en balanserad translokation. Förhoppningsvis inte! Och, OM det är så är det bara EN av oss som har det (ja, naturligtvis är det inte omöjligt att båda har det men det skulle väl vara höjden av otur att just vi två träffas och får barn ihop). Douglas har BARA en monosomi, men om han fått det ifrån någon av oss så har den av oss en monosomi och en trisomi. Där finns ju inget extra material hos den av oss som i så fall har det eftersom den i så fall har det balanserat...generna har bara bytt plats. Alla gener finn...bara på fel ställe. Det finns inte för mycket av något och inte för lite. Genetikern likställde det med en teaterpublik. Två personer bytte plats i publiken....det var inget som påverkade föreställningen eftersom alla biljetter var sålda och alla satt på var sin plats...bara det att två personen bytt plats. Om man bara har en trisomi så är det ju inget man kan leva med utan att det syns (vad jag tror?). Då finns det ju extra mycket av något. Men, i vårt fall finns det i så fall inte för mycket av något....det är balanserat. Det är så himla krångligt! Douglas har iaf bara en monosomi. Om han har fått det ifrån en av oss och skulle ha haft en trisomi också så skulle hans kromosomfel vara balanserat precis som hos den han fått det ifrån = inte märkas. Men, så är inte fallet. Han har bara en monosomi. Det är ju inte så stor chans att barnet vid en befruktning ska få de båda skadade kromosomerna från den bärande föräldern. Risken borde väl vara större att det antingen får monosomi eller trisomi än ett balanserat kromosomfel. Superkrångligt...ja, jag vet! Kan säga att jag är inte mycket klokare än innan jag pratade med genetikern.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv