Hej Caroline!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	simons mamma
Hej Caroline!
Självklart ska er kille ha diagnos innan man beslutar om hans skolgång.I vårt fall fick vi kontakt med barnhabiliteringens läkare genom psykologens förmedling.Jag anser att man ska kontakta en expert när det gäller sådana frågor. Idag är det också så att inget beslut är oåterkalleligt.Skulle det visa sig att skolformen man väljer är fel finns alla möjligheter att byta tillbaka.Det finns också den möjligheten att få prova särskolan utan inskrivning,tror det är 6 månader. Sen vet jag att även vissa friskolor tar emot barn med inlärningsproblem.Vet inget om St Örjans men mitt tips är att kontakta dem och fråga.Själva bor vi i en liten norrlandskommun där det inte finns så många valmöjligheter.Gör också gärna ett besök på en grundsärskola och se vad de har att erbjuda. Förstår att ni är bekymrade över hur killen kommer att reagera.Det är svårt att veta.Samtidigt är det ju viktigt att någonting görs för att han ska få en bättre skolsituation.Det kan också vara förödande för självförtroendet att hela tiden kämpa och ändå aldrig komma ifatt kompisarna.Vad säger han själv,berättar han hur han upplever skolan? Min kille sa under lång tid att allt bara var bra när jag frågade.När han började fyran förra hösten blev han allt tystare och mer ovillig att berätta.Tillslut kröp det ändå fram.Känslan av att vara annorlunda.Ha andra böcker,ofta gå till specialläraren,jobba själv med assistenten.En del klasskompisars kommentarer om hans svaga prestationer.Det höll på att knäcka honom. Jag tror att mellanstadiet ofta blir kritiskt för de barn som inte hänger med.Kraven blir högre och barnet mer medvetet om styrkor och svagheter. Vi kontaktade psykologen och han gjorde en ny utvecklingsbedömning.Vår kille ligger precis på gränsen för att ha rätt till särskola.Han har svårt med ma och abstrakt tänkande.Svenskan är inget större problem.Han är beroende av tydlighet och struktur när han ska arbeta.Socialt och känslomässigt ligger han högt på skalan.Har problem med grov-och finmotorik. Särskolan blev ett lyft för min killes självförtroende.Han var där på studiebesök före påsklovet.Jag var också orolig för hur han skulle reagera.När han kom hem lyste han av glädje och sa -Mamma,där vill jag gå!Han kände tillhörighet direkt. Det var min killes upplevelse det.Vill berätta det för dig för att belysa att det kan vara svårt att förutse hur barnet själv kommer att reagera. Visst finns det sorg även hos mig.Jag vet inte varför min son har begåvningshandikapp och kommer aldrig att få veta heller.Samtidigt är jag innerligt glad över att han nu har det bra och trivs med livet.Jag är odelat positiv till särskolan.Det är en mycket bra skolform för de barn som behöver den. Jag önskar er lycka till med er kille och att det ska bli bra vad ni än väljer.Vill gärna veta hur det går för honom.Har du fler frågor så svarar jag gärna om jag kan.Jag har(som många här på sidan ser)obotlig skrivklåda Kramar från
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv