Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej!

Skrivet av Plastmamman, uppgiven
Visst är det konstigt att ett barn inte ska anses behöva hjälp i livet bara för att det på ett enda deltest segat sig över IQ70... språket, men samtidigt i allt annat, utan tvekan, är utvecklingsstörd. Styvdotters språk är ju ändå väldigt långt efter jämnårigas: Hon är snart 10 år, men uttrycker sig som en genomsnittlig 4-5-åring. Logiskt tänkande tycks hon sakna helt liksom arbetsminne. Den visuella förmågan och jämförelseförmågan är också mycket dålig. Hon ser t.ex. inte att hon har problem och är annorlunda... Men LSS står hon utanför och anses alltså kunna ta sig fram i livet med egna resurser. Vansinne! Hon är utvecklingsstörd i praktiken, men inte på pappret...

Hur var det för dig under skoltiden? Styvdottern skulle gått i fyran, går i tvåan men tragglar med ettans uppgifter för sig själv. Så lär hon få fortsätta upp i högstadiet. Kan kompisar respektera detta och finns det "jämnåriga" som orkar leka med henne? Hur blir det under tonåren undrar man? Hur har du haft det under tonåren? Du har ju ändå ett bra språk när du skriver härinne och tycks kunna reflektera över konsekvenser. Det kan inte hon... Kan man ändå våga hoppas att styvdottern når så långt i tankeförmåga? Hennes värden ligger ju väldigt lågt, men kanske dina ligger högre inom gråzonen? Den går väl till IQ80-85 tror jag, medan hon ligger under IQ65 på allt utom det verbala där hon tog sig strax över IQ70-strecket (vilket ju "saboterade" diagnosen och därmed hjälpen).

Kram och lycka till med överklagandet! (Vi ska också överklaga LSS-avslaget.)

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv