Tack för ditt snabba svar

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Marika
Tack för ditt snabba svar
som direkt fick mig att fundera mer. Hur fungerade Franks hand när han var ungefär i Cordelias ålder, om du kommer ihåg? Cordelia använder den inte mycket mer än till "påputtning" men kan om hon vill öppna den och gripa ett kex och föra det till munnen. Det behöver alltså vara något som verkligen lockar för att hon ska vilja jobba. Hoppas så klart att hon kommer använda denna vilja mer ju äldre hon blir och lär sig förstå att det är lättare om man tar med vänster handen också. Tex det här med att bläddra i en bok, nu blir hon mest irriterad på mig om jag försöker få henne att hålla i boken med vänster så hon lätt kan bläddra med sin höger hand. Hon förstår inte att det underlättar för henne men det är något jag hoppas på ändrar sig ju äldre hon blir. Det är ju inte lätt att prata och förklara för en 1½ åring även utan skada. Hur tycker du Frank verkar ta sitt handikapp? Är det något som irriterar honom eller löser han de problem han stöter på på sitt sätt bara? Jag har tagit kontakt med en tjej som bor här i min stad. Hon har varit med i tidningen och är 35 år och har nu man och barn. Jag tycker det är så skönt att kunna prata med henne om hur hon upplever saker och hur hennes uppväxt har varit. Hon säger i alla fall att hon inte upplever sig själv som handikappad och då har hon en "svårare" skada än Cordelia och sitter i rullstol idag. Vill så gärna se in i framtiden och det är så frusterande att inte kunna det men om jag frågar er som varit med tidigare så kan jag kanske förstå lite mer, även om alla barn är olika. Jag har aldrig hört talas om någon som heter Björn här i Norrköping. Det finns en kille som jobbar som sjukgymnast men han heter Thomas. Att jag frågade hur ofta han går till hab beror på att vår sjukgymnst ville dra ner på våra träffar till en gång var fjärde vecka den här terminen. Jag protesterade eftersom Cordelia ännu inte kan gå och jag behöver vägledning om hur jag ska hjälpa henne. Vi går därför var tredje vecka men har ett träningsprogram hemma både från hab och från Move & Walk men det är svårt att hinna, har ju två barn till var av det äldsta ska utredas på BUP nu. Det dåliga samvetet gnager och gör ont och jag tycker att ni andra här verkar kämpa så mycket med era barn och kommer så långt med dem medans min ork ibland inte alls finns. Det har varit en urkämpig höst med eventuell operation på Cordelia hängande över oss och en "stökig" kille i skolan som ringer och klagar. Klagar gör visst jag också, ska sluta genast. Tack för att ni finns här och svarar med er erfarenhet. Många kramar
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv