Kliver in fast jag borde hålla mej utanför...

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Anna
Kliver in fast jag borde hålla mej utanför...
Genom att läsa här inne har jag absolut förstått att familjehem inte bara är av godo. Jag har verkligen försått att det inte bara är barn till tex missbrukare som blir placerade. Efter att också ha sett Kalla Fakta, om den lilla pojken som blev fråntagen från sina föräldrar för att han bla inte gick upp i vikt som han skulle, så förstår jag att det blir felaktiga beslut också - och mycket svåra såna att kämpa emot. Är man sen inte svensk är det säkert ännu svårare! Jag bor på ett ställe där det finns mycket kriminalitet och missbruk, en fristad nästan för missanpassade. (ja inte precis där jag bor! men i kommunen kan man säga) Jag VET att det finns många barn som far illa, där skola eller barnomsorg är enda tryggheten. Just i våran kommun är man inte pigga på att omhänderta barn. Jag vet (utan att givetvis veta alla omständigheter) att det finns familjer som levt i sån misär, pga missbruk och psykiska problem, att barnen levt i total kaos. Småbarn som fått krypa runt i smuts, utan kläder, bland husdjursbajs mm, nerdragna rullgagrdiner dagarna i ända och där man helt enkelt inte ens kliver utanför dörrn - där soc varit och tittat, men inte gjort nån åtgärd alls. Ingen alls. Jag vet att det finns fall där föräldrar är så stupfulla om dagarna att de inte kan ta hand om sej själva, att det är barnen som sköter hushållet, där soc ringer och meddelar dag och tid för inspektion (eller vad man ska kalla det) så att föräldrarna får en chans att vara både nyktra och städade inför mötet. Varför gör man inte oanmäld inspektion, så att man ser verkligheten? Eller barnet som vi skulle vara kontaktfamilj åt där mamman rédan frivilligt lämnat bort sina andra barn, för att hon helt enkelt inte ville ha dem, inte orkade med dem, när hon samtidigt hellre ville supa. Soctanten som var med då pratade med och till denna förälder som om hon vore ett barn. Berättade om de stora visioner de hade för mamman, eller som mamman rättare sagt hade själv...men att mamman orkade ju inte med att vara ensam med det lilla barnet, för hon fick ju ingen fritid. Vi fick veta att mamman själv ville inte behålla det här barnet heller, men soc tyckte inte att mamman skulle lämna bort fler barn nu, utan hålla fast vid detta. Men med hjälp av kontaktfamilj. Och samma andetag som detta sägs - så i nästa säger soctanten att det kanske blir så att barnet blir kvar hos oss för alltid om det fungerar bra...Allt var klart och vi skulle ta hand om barnet...Då plötsligt upphörde kontakten med soc. Inte ett ljud vi hörde! Började tro att vi sagt eller gjort nåt fel och blev själv att må dåligt. Flera månader senare ringde de igen och frågade om vi fortfarande var intressrade. Då berättade de också att de velat ge mamman chansen att börja en utbildning först. Vi hade då tappat förtroendet helt för soc i våran kommun, så där vill jag inte ha några uppdrag ifrån. Så...där var mamman mycket viktigare än barnet. Där bollade man och laborerade med ett litet barn för att man absolut skulle ha rätsida på mamman. Mamman super än idag och den kille hon för tillfället har, har större barn som kan passa den lilla när de super. Så, nog känns det som att soc gör märkliga prioriteringar.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv