Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag förstår dig

Skrivet av HelenaD
Jag är också "ensam" om mina djur (de är mitt intresse och mitt ansvar och det är precis så som jag vill ha det) men min man ställer trots allt alltid upp med det nödvändigaste om jag går ned för räkning. Det nödvändigaste inbegriper varken långpromenader eller träning men så har jag ju också en ras som klarar sig på bus i soffan ett tag. Jag kräver inte mer av mannen de (få, men så har vi ju inga barn ännu heller förstås) gånger som jag inte klarat det själv och inte heller hundarna kräver mer. Till viss del har jag valt den här rasen just utifån det, att jag vill att mitt hundägande främst ska vara ett nöje och inte ha så stora krav att det kräver att man oftast är på topp och som blir oöverstigliga när livet ändras. Vad jag förstår så skaffade ni Elvis tillsammans och förutsatte från början att ni skulle lägga ned tid på honom tillsammans? Då är det förstås mycket svårare. Kanske hade du inte skaffat en så pass krävande hund om du vetat det från början?

Om du fortfarande verkligen vill leva med hund och träna lite när andan faller på (men utan att _behöva_) men i övrigt nöja sig med vanliga promenader, lite lösspringande och att få vara med familjen, så finns det många goa, lätta och mysiga raser att välja bland!

Elvis kommer säkert att få det bra. Han har fått en bra start nu i livet och är fortfarande ung, till och med så ung att han inte är mitt i könsmognaden. Det borde inte vara svårt att finna ett bra hem åt honom.

Jag hoppas att ni får ordning på livet snart!

Kram

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv