Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

En del tycks få allt

Skrivet av Pernilla B
Jag tror inte på gud, men jag tror på ödet. Dvs att det finns en mening med allt hur hemskt det än verkar vara. Varje gång jag hör en berättelse som din sviktar min ödestro så oerhört mycket. Hur sjutton kan det finnas en mening med något sådant? Varför tycks en del få allt elände, medan andra glider genom livet på en räkmacka? Efter att jag födde vår andra dotter svårt sjuk för 2,5 år sedan tog det säkert ett år innan jag kunde se någon som helst mening med att det blev som det blev. Men till slut gjorde jag det. Jag har vuxit enormt som människa sen dess. Och precis som du säger om din son hade jag inte velat vara utan Tove en sekund, även om den första tiden var tuffare än någon ska behöva utstå. Det kommer ta lång tid innan du vågar hoppas på ett barn igen. Jag hoppas för din och din familjs skull att du faktiskt kommer att våga hoppas igen. Vi fick ofta höra dessa "tröstande" ord: "Man får inte mer än man orkar bära". I början kändes det som en bedrövlig tröst, vilket det säkert gör för dig nu med. Men eftersom det jobbiga har stärkt mig så oerhört som människa är jag faktiskt glad för egen del att jag fick genomgå denna prövning. Och Tove går det sannerligen ingen nöd på, mer livsglad unge finns inte. (Men visst skulle jag givetvis vilja slippa alla sjukbesök, operationer etc. Inte för egen del, men för hennes skull.) Jag tycker att jag är en mycket "bättre" människa idag. Jag vet vad som är viktigt i livet: familj och relationer till släkt och vänner. Jobb, pengar och prylar kommer alltid långt ner på min priolista. Vill du läsa mer om oss har jag gjort en hemsida om Tove: www.hypophysis.net/Tove
Krama dig igenom sorgen. Du får en kram från mig också.

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv