Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej, Amica!

Skrivet av Lilla My
Jag blir inte riktigt klok på var din pojk går just nu?
Är han sju år, och har ännu inte fått börja på sexårsverksamheten? Har han varit i språkförskola sedan en tag, men inte kunna slussas över till ngt som passar honom?

För många blir det ett olyckligt glapp när de lämnar femårs, och skall tas över i sexårs. En del kommuner har ingen aaaning om att barnet fortfarande har kvar sina svårigheter som sexåring. Eller att barnet ens finns, existerar.

Det låter som om din pojk skulle behöva mer hjälp, och en ordentlig utredning, så att det blev tydligt vilka som är hans starka och svaga sidor.

Tycker du att det går trögt därhemma med utredning, så kan du antingen trycka på om och om igen, och bli den där fruktansvärt jobbiga mamman, eller vända dig till specialpedagogiska institutet och få en utredning gjord "på internatboende" i Sigtuna.

Kanske tänker du att han har ngt inom AD/HD, ADD, DAMP, eller autism. Kanske dyslexi och dyskalkyli. Inlärningssvårigheter. Svårt med arbetsminnet. Koncentrationssvårigheter.

Barn som inte pratar är väldigt svåra att få grepp om, tycker jag själv. Allt som flyter på fungerar förstås väl, men när ngt inte fungerar är det rena detektivjobbet att förstå varför.

Inne på autismsidan (man behöver inte ha diagnos för att skriva där inne) finns det föräldrar från och kring Göteborg som träffas i verkligheten. Jag var med dem en dag när jag var på besök i staden, och det var verkligen trevligt! - Nu vet jag inte om du bor nära, men i alla fall på den sidan av Sverige.

Det finns många föreningar man kan gå med i. Man behöver inte ha ngn diagnos nedskriven på papper, utan det är helt fritt, bara man betalar. För mig har det betytt mkt, att forma min egen identitet.
Min identitet som mamma till språkbarn (som nu inte längre täcker HELA mig, tack och lov!) fick ju utvidgas till mamma till barn med språkstörning och ev annat inom neuropsykiatriska funktionshindersbranschen. Det var befriande. Plötsligt fick jag lite svängrum. Allt skulle inte förklaras med att skylla på att barnen inte kunde uttrycka vad de ville.

Kram, så länge...

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv