Expressiv och impressiv, i grova drag.

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Lilla My
Expressiv och impressiv, i grova drag.
Jag jobbade alltså med vuxna människor, som fått sin språkliga förmåga förändrad genom ngn form av skada/sjukdom i hjärnan. Tex propp el blödning. Men termerna används även för barn, fastän man då i Sverige säger språkstörning i stället. Om personen kan ge ngn form av språkliga ord/delar av ord, så kallar man det för dysfasi. Inget ljud alls kallas för afasi. A- står för förlust av eller total avsaknad av ngt, här talförmågan. Dys- står för att ngt fungerar dåligt. Det finns otroligt många sätt att beskriva den språkliga förmåga. Ett sätt är att dela upp förmågan att förstå vad andra säger, och förmågan att själv få ut ord och meningar ur munnen. Rent praktiskt. Impressiv står för det som går in i öronen. Hur man förstår ord. Hur man förstår flera ord, i långa eller korta meningar. Förstår man innebörden på lite svårare ord? Om man får en lång mening, hänger man med då? Om man får flera uppmaningar på en gång, fattar man då vad man skall göra? Det är inte ovanligt att barn med språkstörning har svårt med den impressiva biten. Många klarar sig bra genom att tyda den talande personens kroppspråk, och läsa ut i situationen vad som verkar rimligt. Ett exempel; Jag förstod till slut att min store pojk hade stora impressiva svårigheter. Han förstod egentligen inte ord eller längre meningar. Hur smart han än var rent IQ-mässigt. Jag fick fånga hans uppmärksamhet, hålla kvar hans ansikte i mina händer, och säga mkt få ord i taget. Och då var han sex år när jag insåg att det var så det gick bäst. Blev minst missförstånd. Mina två som kom efter har jag inte riktigt känt mig bekvä med att logopeden envisats med att säga att de visst har vissa impressiva svårigheter. Men det har de alltså ändå haft. Det blev bara inte SÅ mkt missförstånd. Och jag fortsatte att vara lika övertydlig med dem med. För säkerhets skull. För dem var det svårt att förstå begrepp som färger, prepositioner, vad som ingår i större sammanslagningar som kläder, frukter, motorfordon, familj, bestick... Men eftersom de främst hade vokalljud, så var det svårt för mig att höra när de hade sagt fel själva, och då var det liksom dubbelt så svårt att få dem att förstå vad det var jag pratade om. Tur då att logopeden kunde göra enkla test, och visa mig vad de hade svårt med. Expressiva svårigheter, det är det som kommer ut ur munnen. Det kan vara hur språkljuden låter (fonologi), hur meningen är uppbyggd (grammatik och semantik), ordförråd mm. Bra att du krävde att pappa var med. För er alla tre. Om att vara pedagog på heltid av rädsla för att barnet skall missa ngt som varit viktigt för dess språkliga utveckling... ja det är inte så lätt att släppa. Men om man får bra hjälp och stöd från tex logoped (talteraput?) och förskola, så vågar man vara mer bara förälder. Till slut blir det ett sätt att leva. Som föräldrar så är det viktigt att man hjälper varandra med det "pedagogiska". För att klara det kan man ibland behöva hjälp utifrån. Kram,
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv