Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ja, det har nog alltid varit så här

Skrivet av Maria
Han har varit en riktig kvinnorkarl, kanske lägrat över 100-tals kvinnor i Sverige och i Paris vet jag inte, där han är uppvuxen.
Jag är inte så svartsjuk av mig, jag tycker det är okej att han berättar om sina extjejer. Många kvinnor vet jag tycker inte alls om det.

Sen är jag också ganska tolerant om han vill göra egna saker. Vi vill väl ha stor frihet båda två. Jag menar inte med vänsterprassel och sånt.

Men jag skulle aldrig ringa honom på mobilen flera gånger om dagen, som en del gör t ex.
Jag lämnar honom ifred ganska mycket.

Och han skulle aldrig sätta sin fot på någon familjerådgivning, jag har frågat. Då är det lika bra att lämna relationen tycker han.
Man ska lösa det inom förhållandet och går inte det så adjöss.

Men problemet är också att ha kan nästan aldrig säga att han har gjort fel. Kan aldrig be om ursäkt.
Om jag säger till honom att jag inte gillar något han göra så kastar han genast tillbaka "jag är en spegelbild av dig", eller "gör du något för mig..."

Så samtalen känns inte riktigt fruktbara. Om jag försöker fråga vad han vill ha ut av relationen säger han att han tar dagen som den kommer, eller bara han trivs med någon så är det okej. Han är alltså inte speciellt krävande.

Att han trivs med mig kan jag tänka mig är väl också för att jag inte gränsar honom tydligare.
Många kvinnor som jag pratat med förstår inte hur jag står ut med denne man. De skulle aldrig acceptera att någon man pratade så som jag beskriver att min gör.

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv