tack..

Skrivet av	weetos
tack..
för svaret, men tyvärr har han gått över den "vanliga" tonårsdeppen tror vi. Det har på nåt sätt skenat iväg. Kan inte förklara riktigt men du vet när man har "den där" magkänslan av att nåt är jättefel!? Har försökt prat med honom nu idag, och förstår att han behöver prata med nån annan än sina föräldrar. När man blir sån som han är nu,sömnproblem, apatisk och äter ingenting, orkar inte ens svara när vi pratar med honom så är nåt fel. Den enda lilla gnistan som finns kvar det är när han håller på med sin sport, men även där ser vi tendenser till att allt inte står rätt till. Man ser hur ångest fylld han är, och det måste få komma ut någnstans. Nu när jag läser inlägget jag skrev i morse ser jag hur förvirrat jag har skrivit =) Tack för dina uppmuntrande ord! Skall ta tag i detta, och det känns mycket bättre efter att jag fått skriva av mig. Tack också för att nån lyssnade =)
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar