Lite om risker

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Camilla
Lite om risker
Uhhuhhuhh vilken jobbig situation! Jag förstår att både du och tonåringen skulle må bättre med något annat arrangemang en tid. Men jag tycker ändå att det är klokt att tänka sig för två gånger innan man kontaktar soc. Om du bara kan hitta nån annan lösning. För det första, för att socialnämnden (som fattar beslutet) ska gå med på att placera en tonåring i fosterhem, behövs det i de flesta kommuner att de biologiska föräldrarna verkligen utgör en olämplig uppväxtmiljö för tonåringen. Familjehem kostar ju kommunala pengar. Så om du vill att tonråingen ska få komma till fosterhem får du vara beredd på att socialsekreterarna både i samtal och i officiella papper beskriver er som urusla föräldrar, de måste helt enkelt hitta allvarliga fel. Pallar du för det? Och vad innebär det för din och tonåringens relation? Sen finns det risker som man får tänka på: Om tonåringen själv vill flytta tillbaka hem kan det vara möjligt. Men om du själv märker att tonåringen har kommit till ett fosterhem som inte alls är bra för honom/henne (att de är fosterhem är ingen garanti att de är lika bra på att ta hand om tonåringar som du) och själv vill ha hem henne/honom men hn inte vill, då är chanserna små. För när då soc har kommit fram till att ni är usla föräldrar och tonåringen själv säger att hn vill bo kvar där h*n är, då är det rätt så troligt att soc gör (eller åtminstone försöker göra, och oftast lyckas) den frivilliga placeringen till en LVU-placering, d.v.s. placering mot föräldrarnas vilja. Så när tonåringen en gång bor i fosterhem, förlorar du inflytandet och allt beror på henne/honom. (I praktiken är det så, lagen säger nåt annat.) Den andra risken är att när nu soc har kommit fram till att ni är dåliga föräldrar, de också börjar undra hur dina andra barn har det. Så de kan starta en utredning om dom också. Och som du väl har märkt redan på den här sajten, vet man aldrig vad en socutredning kan komma fram till, viss risk finns det att dom tycker att de andra barnen också behöver familjehem. Hur stora riskerna är går ju inte att säga, men de finns. Visst kan det komma något gott ur en sockontakt också. Blir det inte fosterhem, så kanske tonåringen får en kontaktperson som hjälper honom/henne hantera situationen, till exempel (och inte bara håller med om allt som tonåringen säger, vilket en del socpersoner gör). Men eftersom jag själv började med att kräva en frivillig placering av en tonåring och slutade med att sörja en tonåring som försvann helt, skulle jag ändå undra - finns det inte nån annan möjlighet? Släkt? Vänner? För tillfälligt boende. (Jag har haft kompisar som gjort så - utan att någonsin anmäla det till soc.)
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv