Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tack alla ni...

Skrivet av naturnära
för era gratulationer och fina tankar och ord.
Det blir en liten Clara Isabella här. Vad vi förstår så är Isabella, som hon kommer att kallas, ett välidigt poppis namn just nu. Visste vi inte tidigare men nu när vi sagt att hon ska heta Isabella så verkar det som många andra tänkt välja eller redan valt det namnet till sina barn.

Lite lessen har jag varit i efterhand över detta stressande under den korta tid som vi hann vara på sjukhuset. Sen också att de var tvugna att stressa upp mig med amningen. När vi skulle hem så sa barnmorskan att vi inte skulle vara glada över om bäbin sover mer än tre timmar för den måste upp och amma mycket för att få igång mjölkproduktionen.
Men flickan sov. Ja, först var hon förbannad och bara skrek tills vi fick hem amningsnappen och lite ersättning. Sen sov hon, oj vad hon sov. Blev faktiskt orolig. Och faktiskt, trots detta sovande, i värsta fall upp till 8-9 timmar i sträck kom mjölken (man kände sig som, ja Pamela Anderson minst om inte dubbelt) på tredje dagen. Att de orkar.
Och på läkarbesöket i onsdags så skulle läkaren påminna mig (en manlig sådan) att mina bröst var de bästa för mitt barn. Hade lust att smälla till honom. Vad vet han om mina bröst. Barnmorskan som vi träffade ifrågasatte nästan även hon att jag gått och köpt en amningsnapp. Jag sa till henne att jag rådfrågat min mamma som faktiskt har sju barn själv och vet en del om sånt här. Då var hon tyst. Jag var inte otrevlig mot dem, men kände mig lite lessen över att de inte kunde ta mig på allvar först. Barnmorskan var så säker på att bäbin kommer suga ut mina bröstvårtor. Min mamma däremot sa att det finns kvinnor vars bröstvårtor förblir mini och varför ska man vänta och se och på köpet plåga lillan när det finns hjälpmedel att utnyttja.
Usch, jag är så trött på det här.
Nrä brukar man förrästen ta kontakt med BVC, om man nu väljer att göra det?
Jag tänkte vänta ett par veckor ev, känner att jag inte orkar med deras stressande också.
Nu vill vi bara ta det lugnt och vila och njuta och hämta krafter.
Hon är så fin. Och så snäll och duktig. Det verkar som om hon har lärt sig lite mer tålamod.
Nu har vi också hittat en bra variant med bärsjalen som verkar fungera när hon sover. Att ligga i vagga var inte Isabellas grej, panik på en gång. Men en mer upprätt variant gjorde susen. Så här blir det nog mycket bärsjal hoppas vi. Känner att det blev fel från början. Men nu har vi hela tiden i världen att ta igen det som inte blev bra från början.

Ja, man blir ju bara så kär. Hon är såååå fin.

Suck.....

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv