Jag blir lite arg

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Mamma till tre viljestarka tjejer
Jag blir lite arg
när jag läser ditt inlägg. Barn behöver gränser. Nu är pojken 4 år och hur blir han inte när han blir 10? eller tonåring? eller vuxen? Han vet hur han kan få sin pappa dit han vill. Det är ju han som styr och bestämmer. Jag skulle inte tolerera det. Det är vi vuxna som måste sätta gränser och ramar, vad man får göra, hur man uppför sig. Inom ramarna kan man ha ganska lösa tyglar, men barnen måste veta vart gränsen går. Jag tror det ger dem en trygghet. Självklart testar alla barn gränser i olika perioder och det ska de göra. Men vi måste hålla emot, annars får barnen en ostabil grund att stå på. Pojken kommer att bli odräglig i när han blir äldre. Ingen vill leka med ett sånt barn och det resulterar i att han än mer måste hävda sig och röja runt. Om ni känner familjen väl, skulle jag om jag var du, prata med dem. De själva måste ju uppleva detta som jobbigt. Eller? Vår ena dotter hade en period runt 2,5-3 som var oerhört påfrestande. Mycket ilska, slagsmål, humörsvängningar. Nu är hon snart 5 och kan hantera sina känslor på ett helt annat plan trots sitt temperament. Men under den jobbiga perioden (och även fortfarande) var det viktigt att markera att vissa saker är inte tillåtna att göra, oavsett hur arg jag är. Nu är hon en gosig tjej som är arg och sur ibland, men hon tar inte så ofta till knytnävarna och kan sätta ord på vad hon känner.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv