Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Känner igen mig..

Skrivet av gabbiz med Alvin 030321
Åh, vad jag grät när Alvin fick sin skena. Vi räknade veckorna, antalet bad på ortopeden, tills vi fick bli av med den. Efter sex veckor såg allting bra ut på UL och vi blev av med den. Han var sex dagar gammal när han lades i skena. Det var fruktansvärt.

Löjlig som man är så hade man ju en bild av hur det skulle vara den första tiden med bebisen. Allt blev ställt på ända. Hans blöjor passade inte och vi fick köpa jättestora. Blöjorna läckte varje dag. Vi bytte hans byxor flera ggr om dagen, för det var alltid bajs på kläderna. Det läckte igenom på mina kläder när jag ammade, så till sist fick jag hitta på en alternativ amningsställning för att bli av med risken för bajsläckage. Han satt upp grensle på mitt ena ben, och jag lutade mig en bit bakåt, så satt han där när han åt. Det gick jättebra och vi har aldrig haft några problem med amningen, men man fick vara lite ingenjör hela tiden.

Hans kläder passade inte, han kunde inte ligga på sidan, vi fick vända honom på alla håll och kanter vid varje blöjbyte, och han skrek som en stucken gris varje gång vi lade honom på skötbordet. Han hade dessutom tremånaderskolik och skrek och gnällde jämt ändå, dessutom kunde han inte dra upp benen och massera sin egen mage när han hade ont.

Ja, jag börjar nästan gråta varje gång jag tänker på det. Men vet du vad? När skenan väl kommit av så var det en fröjd att byta blöja. Han jollrade på skötbordet, han var som en helt ny bebis, mjuk och mysig (men mindre stadig). Och jag vet (än så länge iaf) att han mår bra och inte kommer att få ont av sin luxhöft när han blir större. Och det gör det värt det, eller hur?

Jag läste att 1 på 7000 pojkar får lux. 1 på 1000 barn, det är alltså vanligare hos flickor. Det är också vanligare hos barn som legat i säte.

Maila mig om det är något du vill fråga om, eller vill prata om det. Det är jättejobbigt, jag vet.

Annars är de som skriver här väldigt kunniga också, så tveka inte att fråga.

Lycka till, och KRAM!

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv