För mig går gränsen

Skrivet av	tesa
För mig går gränsen
när jag helt enkelt känner att det här vill jag bara inte, inte ens fast jag vet att det vore otroligt bra för barnet. Jag har inte varit i just din situation med ett barn som ständigt velat bli buret, men höll på att knäckas av intensiv nattamning när sonen var ca 4 månader. Jag kände att kroppen knappast orkade mer, och även om det hade gjort det hade min egen livskvalitet sjunkit så drastiskt av de jobbiga nätterna att jag inte tyckte att jag gjorde ett bra jobb som mamma i övrigt. Därmed sattes P för nattamning. Så det är väl mitt råd - när du inte längre orkar mer, då går gränsen. Och din dotter kommer att älska sin mamma för att hon gör det hon kan för att må bra. Och konsekvenserna för din dotter i framtiden skulle jag vilja påstå blir att inte hon heller kommer att tillåta sig att överskrida sina egna gränser, jag tror hon blir stärkt av dina beslut, så länge du står för dem själv. Så tror jag. Och kände att jag ville ge dig ett svar när du svarat mig så rart här nedanför!
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar