Lisa svarar:

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Lisa m. Aimee
Lisa svarar:
1; Är ok att adoptera efter ett otal försök med IVF och annan medicinsk behandling för att man till slut ger upp om ett biobarn? Ja, det är ju som du säger en stark längtan efter ett barn som man själv inte kan få. 2, Är ok att adoptera om man redan har biobarn som kommit till via IVF och man inte vill gå igenom det en gång till? Ja, det tycker jag. Då vet man att det blir ett barn och kanske inte en omgång IVF som kanske misslyckas med följden att man kanske mår mycket dåligt. 2, Är ok att adoptera för att man vill ha ett barn till men inte är beredd att gå igenom en graviditet och förlossning? Ja, det finns ju fall där det inte är möjligt att genomgå en graviditet eller förlossning av medicinska skäl, men jag tycker även att psykologiska skäl är godtagbara. 3, Är ok att adoptera om man redan har biobarn men tycker att man har kärlek, tid och plats för ytterligare ett barn och att det redan finns barn i världen som saknar detta? Ja. 4, Är ok att adoptera ett gravt handikappat barn för att det annars inte skulle ha en chans? Ja, om man hade gjort samma sak för ett handikappat biobarn. Ja, som du kan se har jag en ganska stor tolerans mot adoptioner oavsett orsak. Att skaffa barn, vare sig de är biologiska eller adopterade är ju ALLTID en enbart egoistisk handling. Du skaffar inte barn för barnets egen skull utan för att DU vill ha ett barn. Det finns ju faktiskt barn som kommer att få ett bättre liv i en adoptionsfamilj än i sin egen familj eller på någon form av institution. Själv är jag väldigt glad över att jag blev bortadopterad för jag tror att jag fick chans till ett bättre liv. Jag tror att det var ett svårt beslut för min biomamma att lämna bort mig och att hon gjorde det för min skull, men om det var så att hon helt enkelt inte ville ha mig och var glad över att bli av med mig, så är jag glad över att bli bortafopterad, för vilken glädje skulle jag ha haft av att bo med henne om hon inte ville ha mig? Jag har läst om folk som tycker att det är skamligt att länder inte har resurser att ta hand om sina övergivna barn, att det skulle vara en barnhandel etc. men jag har svårt att köpa det. Om vi nu bortser från de fall där det förekommer konstigheter och koncentrerar oss på vanliga, lagliga adoptioner så har jag inget att invända. Trots allt är inte världen perfekt. Shit happens helt enkelt. Låt säga att om abort var förbjudet i Sverige skulle vi ha en mängd oönskade barn även i Sverige som kanske skulle fått leva hela sin barndom på barnhem. Jag tycker inte att det är rätt att förneka ett barn en bättre barndom/liv av rent principiella skäl. Vi har många fosterbarn i Sverige. Det borde i så fall även vara fel att hjälpa dessa barn. För mig spelar det ingen roll var i världen dessa barn föds som behöver hjälp. Det finns en situation som jag tycker är oacceptabel ur adoptionssynpunkt och det är om man adopterar för någon sorts felvriden välgörenhet, hjälpa för att själv känna sig ädel, om ni förstår. Om skälet enbart är att kunna säga att man gjort en god gärning så att säga. Det är att utnyttja barnet helt och hållet för sina egna syften och det är fel. Det tycker jag är skillnad mot resonemanget att "jag har inga krav på ett biobarn, jag kan ta ett som behöver min värme och kärlek som inte har det i dagsläget". Kravet är som du nämner en egen het längtan efter ett barn. MVH Lisa
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv