Om att bli provocerad

Skrivet av	feminist-javisst
Om att bli provocerad
Bland annat blir jag provocerad när jag tänker på hur mycket och länge kvinnor i detta landet kämpade för rätten till fri abort och hur många nu ifrågasätter den rätten eller vill inskränka i den rätten. Blir provocerad av tanken att någon kan likställa en ofödd cellklump framför en vuxen kvinna som redan levt, skaffat sig erfarenheter, kännt smärta och kärlek, och som kommer att sörjas för den hon är, det hon gjort, etc. För min näthinna finns också bilder på förblödda flickor och unga kvinnor som försökt ta bort fostret illegalt. Där finns också min mormor som födde i lönn, ogift och ensam och som fick utstå mkt som jag inte önskar min värsta fiende. Sonen hon fick dog tidigt men kvar stod hon med skammen. Fortfarande, ett helt liv senare är hon omtalad i byn som hon som födde i lönn. Jag säger inte att ni inte har rätt till era åsikter, bara att dom provocerar mig, sedan är det ju upp till _mig_ att hantera att jag känner mig provocerad :) No bad feelings alltså.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar