Känner igen

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Cecilia svammlar på
Känner igen
I början av graviditeten så undrade jag mycket om det var en pojke eller flicka. Det kändes så himla overkligt och det var som att jag kanske behövde veta för att kunna fatta att vi skulle få ett riktigt barn, på riktigt! Så jag funderade mycket innan ultraljudet om jag ville fråga eller inte. Det slutade med att det inte kändes viktigt just då och vi inte frågade alls. Men jag tror att det är så att kön är den första kategori vi delar in människor i (eller är det hudfärg?? Nej, kön kommer nog först, och ålder)och jag tror att vi människor faktiskt har ett grundläggande behov av att kategorisera för att göra verkligheten mer begriplig och mindre kaotisk. Att det kan vara rätt naturligt att vilja veta en persons kön, för att göra världen mindre förvirrad för oss. Jag tror att det är normalt att vara nyfiken och vilja veta könet, även om man inte tycker att könet ska styra alla förväntningar på individen. I början så tänkte jag mer på barnet som ett barn i två, tre års åldern. Det var så jag kunde visualisera det. Och då syns ju könstillhörigheten mer. Men ju längre tid jag varit gravid så har det åtminstone slutat att kännas fullt så overkligt att få barn (En riktig människa!!!!! Herre Gud!! :-) som det gjorde förut. Och nu tänker jag mer på den som en liten bäbis, och rätt könlös. En Bäbis, helt enkelt. Och nu är jag glad att jag aldrig tog reda på könet under min nyfikna period. Det känns lite mer spännande när jag inte vet. Som att det blir lättare att vänta på barnet när det åtminstone blir en liten överraskning. För det är jobbigt att vänta och jag tycker inte så mycket om att vara gravid. Det känns tungt, jobbigt och jag orkar ingenting och har ont. Och innan det blev så här tröttsamt så tillbringade jag de första fem månaderna med att kräkas, och var seg av åksjuketabletter. Så någon jäkla romantiserad bild av strålande mödrar har jag knappast kvar, om jag nu ens hade det från början. På sätt och vis är det ju häftigt och roligt, men mer jobbigt än roligt ändå. Men det känns spännande att jag inte öppnat paketet i förväg trots min nyfikenhet. Det ska bli roligt att se om det är en flick- eller pojk-bäbis. Men den främsta konsekvensen det får är vilket namn vi kan använda. Och det finns lite sötare flickkläder. Så på så sätt vore en flicka kul. Men det vore mysigt med en kille också. Hur som helst har jag något att undra över medan jag väääntar på att bäbisen ska komma. Men nu är det i alla fall mindre än två månader kvar!
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv