Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Dela noll på två så har du fortfarande noll

Skrivet av Frigg
Jag kan aldrig se på ett barn som någons. Inte ens som föräldrarnas. Under en tid delar barnet kropp med modern men barnet är för den sakens skull inte mammans. Inte heller är det pappans barn.

Barnet är alltså inte pappans. Inte heller är barnet mammans.

Om du anser att det är/låter dumt får det stå för dig.

Beslut som rör det gemensamma barnet fattar man tillsammans säger du. Ja, jag håller med. Tillsammans, barn och föräldrar, fattar man viktiga beslut. Om barnet inte kan tala för sig själv får föräldrarna väga för och emot tills de är överens eller så får de göra olika beroende på vilken förälder som är med.
Under själv förlossningen är det mammans kropp och barnet det handlar om. Om mammans beslut inte accepteras av pappan får pappan ändå finna sig i att mamman har full bestämdanderätt över sin egen kropp - gravid eller ej.


Vad gäller mödravården så borde kanske resurserna utökas (vem vill betala?) så att barnmorskorna skulle ha tid att ägna sig åt fäderna också. Eller så skulle fäderna kunna gå föräldrakurser i studiecirkel utifrån eget intresse - då de inte har någon bebis som vården vill ge medicinsk övervakning på MVC.

Delaktighet är inget som kommer sig av en barnmorskas engagemang och intresse av att inkludera i den korta MVCtid man får tillgång till. Delaktighet i graviditet och förlossning kommer sig av att själv läsa på (vilket de flesta mödrar gör med stor iver och inte fullt så många fäder gör alls(för att generalisera en smula)) och informera sig, att ta reda på vad som händer och varför.

Och ofta känner sig de fäder som sett sina barn födas i det egna hemmet som långt mer delaktig och långt viktigare under förlossningen än fäder som sett sina barn förlösas på sjukhus. (Enligt min erfarenhet)

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv