Precis

Skrivet av	Sara med 98+02
Precis
den där ambivalensen känner jag. Praktiskt sett är det ju givetvis allra smidigast att vara så nära barnet som möjligt under så stor del av amningsåldern som möjligt. Samtidigt så har ju barnet lika stor rätt till båda föräldrarna och vice versa. Att sitta på ett arbete 30 min resväg hemifrån med läckande bröst, att stressa hem på lunchen, att ägna kvällarna åt att pumpa ur, bli väckt på nätterna och amma På vilket sätt blir föräldraskapet/ansvaret mm jämställt då? En utarbetad mamma som inte har någon "egen tid", all tid, tanke och planering går till amning, som inte får sömn på nätterna, inte heller kan vila på dagarna är knappast den bästa mamman. Inte så rättvist mot barnet. Eller? Frågan är om det är värt slitet, om det inte går att bli lika mkt förälder ändå, fast på andra sätt. Väljer man att amma länge så kanske man får välja att vara hemma länge också? Det är ju svårt att äta kakan och ha kvar den Jag vet inte för jag har inte gjort så här. Jag har varit föräldraledig första året, min sambo tagit resten. Iofs började jag jobba 50% hemma när minstingen var 4 mån, men då har ju jag ett arbete som möjliggör det. Å andra sidan innbar det mest att jag både var f-ledig och jobbade, min sambo studerar. Vi sparade liksom bara dagar på det sättet. Ja, ibland kan man inte välja.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar