...jag älskar Karlsson och Loranga, och mina barn har fnittrat i skräckfylld förtjusning över dessa figurers härligt självbelåtna handlingar.
I vår kultur är det ju så totaltabu att vara så där självförhärligande och storvulna, jag tror att de just därför kan utöva en närmast magisk lockelse på oss "jantelagsuppfödda" nordbor :-)