Ja, jag!
|
Skrivet av
|
oxå kylig
|
Fast inte riktigt, mina vänner har precis förlorat ett barn och i samband med det känner jag jättemycket. Men det känns nästan skönt att man kan känna nåt, jag är förstås jätteledsen för saken men att KUNNA känna är skönt.
Men i övrigt förstår jag precis vad du menar! Man känner ingen förväntan, ingen empati, knappt glädje eller ens sorg. När ska man bli av med det, jag har väntat i 3 år nu?? |
« Tillbaka till trådstarten
|
|