Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Förstår vad du menar

Skrivet av muppet
Tack för välformulerat och sansat svar! Jag ser din poäng, men som du själv säger är informationen alltför knapphändig för att man ska ha möjlighet att kunna analysera på annat än ett ytligt plan.

Jag fick själv nyligen uppleva hur min stydotter glömde bort sin pappas födelsedag, trots att hon (på ett skämtsamt sätt) blev påmind om det någon vecka innan. Det accepterade vi båda med tanke på att hon är nybliven tonåring. Det som var sorgesamt var att hennes mamma inte kunde hålla reda på samt påminna min sd om detta, men det är ju en helt annan historia.

Ser vi vidare på just bara mig och min sambo: Min sd vill helst inte tillbringa mer än ca 4 dgr i sträck hos oss. En av anledningarna är att varken jag el min sambo har vänner med barn i hennes ålder. Hon är mao helt beroende av vad vi väljer för aktiviteter mm. Min sd har ännu inte uppnått den ålder/mognad som tillåter speciellt många individuella aktiviteter från hennes sida sett. Följdaktligen blir hon uttråkad och "kvävd" - så mycket som hon vill träffa sin pappa så blir den intensiva kontakten under dessa dygn alltför mkt för en flicka som befinner sig i början av frigörelseprocessen. Mao VILL hon "hem" tidigare än planerat många ggr, och jag förstår henne. Hennes kärlek för pappan och hennes önskan att träffa honom har ingenting att göra med hennes hemlängtan.

Well, preaching to the choir antar jag. Min poäng var (och är) att man inte ska ta ngt för givet, utan att försöka bemöta människor på det plan de befinner sig. En vag post, kanske ofta skriven i frustration och desperation, ska inte behöva mötas med en bunt moralkakor. Det tror jag vi är överens om i slutändan.

Så vad säger du sinia, ska vi ta & skaka hand och se om vi kan hjälpa Linn?

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv