Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Man betalar..

Skrivet av Också anonym
..varje gång, så om man går många gånger blir det en del pengar. Vi gick ungefär varannan vecka, men ibland var det praktiskt omöjligt att gå så ofta så då kunde det gå en månad emellan. Man bestämmer själv hur ofta man vill gå. Jag sade att det var akut när jag ringde, så då fick vi en tid inom en vecka el dyl. Annars kan det vara ett par månaders väntetid. Min upplevelse är att om man bara har fått komma dit en gång så har man etablerat en kontakt. Vi har nu direktnumret till "vår" familjerådgivare och kan ringa och boka en tid med kort varsel om det skulle behövas, det känns tryggt. Vill tillägga att det är viktigt att man "klickar" med den rådgivare man får, annars kan man inte ha ett öppet och ärligt samtal. Jätteviktigt om det ska ge något! Man får inte sitta och tjuvhålla på vad man egentligen vill säga, utan klämma fram vad som tynger en. Det är nästan förvånansvärt att jag öppnade mig så lätt (och min sambo också) för en vilt främmande människa, men det är nog just det som gör att det funkar också. Ett samtal är en timme och en kvart, och i början undrade vi hur vi skulle få tiden att gå, sedan märker vi att vi babblar o babblar och plötsligt har vi nästan dragit över tiden...

Jag trodde att jag o min sambo hade en hyfsat öppen dialog oss emellan, men vad som märktes var att det behövdes en utomstående för att verkligen sätta fingret på vad som var fel. "Hur känns det för dig när han säger så?" frågade hon mig när han pratade, och då fick man tänka till lite och sätta ord på sina känslor, inte bara bli t.ex. irriterad. Vi "såg" varandra mer och lärde oss också att se till vad vi själva bidrog med i förhållandet.

Jag hoppas att ni kan komma överens om att få hjälp, för även om ni skiljer er så kommer ni att ha med varandra att göra resten av livet ändå eftersom ni har barn ihop. Det är viktigt att förstå varför det blev som det blev också, för att man ska kunna gå vidare. Än en gång, lycka till och jag är glad att jag kunde hjälpa!

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv