Håller med om en del

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Hella
Håller med om en del
amning är inte ett krav för att skapa en nära och bra anknytning. Det håller jag fullständigt med om. Amning - om mamman ammar är heller inte ENDA sättet att ge trygghet och tröst, det är därför jag tycker det blir så platt om man hävdar att pappans enda möjlighet att få bra kontakt med barnet är om mamman slutar amma. Jag anser att det är upp till var och en av föräldrarna att själv bygga upp sin egen relation med barnet. Hur man går till väga känns inte så viktigt. Mamman kanske ammar, eller så gör hon inte det. Pappan kanske bär eller masserar eller något annat. Huvudsaken är att inte den ena av föräldrarna hindrar den andre att göra saker som den och barnet trivs med. Samtidigt får man ju inte stänga den andre ute genom att antyda att hans/hennes sätt inte är lika bra, därför är det bättre att jag tar över och gör på mitt sätt. Där kan nog amningen vara en risk kanske, men då "missbrukas" amningen anser jag, och om inte pappan tillåts prova sig fram till något eget har snart mamman ett försprång i relationen till barnet. Men även om det blir så tycker jag det är båda föräldrarna som är ansvariga. Mamman för att hon inte släppt in pappan, och pappan för att han inte klivit in ändå och tagit för sig vänligt men bestämt. Fast jag hakar upp mig lite på det där om att de mammor som upplever att papporna har en bra relation till barnet antingen har missuppfattat hela situationen, eller har de män som inte våga säga hur de verkligen känner och hur missnöjda de är. Alltså finns det antingen missnöjda ärliga pappor, eller spelat nöjda pappor som egentligen inte alls har så bra relation till barnet som de påstår (eller som mammorna tror.) De familjer där både mamman och pappan inte upplever att amning är något hinder för pappan skulle då vara undantaget som bekräftar regeln, och de är inte värda att lyssna på eftersom de har det så bra så de inte vet vad de pratar om. De däremot som upplever amning som ett hinder är bara bevis på att det är så? För egen del så kan jag säga att jag och sambon inte ser några problem med att jag ammar lillebror i familjen fortfarande. Kanske ljuger han för mig för han inte vågar något annat, men jag tror inte det. OM han däremot hade haft något att invända mot att jag ammade. OM han tyckte att han kom i andra hand och att hans relation till pojken inte var lika bra som min så hade jag säkert tagit mig en funderare på varför han tycker så, och kanske, om det efter (mogna - inte "duärsåäckligsomammar") diskussioner kommit fram att det vore värt att trappa ner en aning för att han skulle känna sig bättre till mods och våga ta större plats är det mycket möjligt att jag gjort det under en tid, tills han blivit varm i kläderna och kunde se att han faktiskt var lika viktig, fast på ett annat sätt. Sluta amma mot min vilja skulle han inte kunna få mig till. Men jag är inte den som kör över den jag älskar och valt att skaffa barn med helt känslokallt utan hoppas att vi skulle kunnat lösa det på ett vuxet sätt, utan krav tvång och hårda ord. Och nej fN, är långt ifrån en statistisk källa. Lika lite som min familj är, eller din bekantskapskrets :-)
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv