Är det ett problem...

Skrivet av	Helena
Är det ett problem...
... om barnet vänder sig till mamman när både mamman och pappan är närvarande? Spelar det någon roll vem som tröstar eller söver barnet då, från den andra vuxnas synvinkel? Det känns som om många i den här diskussionen förutsätter att bara för att barnet under en kort period i livet föredrar mamman när hon är där, skulle vara omöjlig att hantera för pappan när han har det ensamma ansvaret. Min erfarenhet av amning och barn efter 6-8 månaders ålder är att det går alldeles utmärkt att vara borta en hel dag medan barnet är med pappan - förutsatt att pappan har en nära relation med barnet redan förstås. Är man två personer som lever i ett öppet och jämlikt förhållande där bådas åsikter och känslor räknas, har pappan rimligen byggt en relation med barnet under det halvår som gått sedan födseln. Har han INTE det, ELLER om han aktivt har hindrats av mamman (nu talar jag inte om amning utan om allmän omyndigförklaring när det gäller spädbarnsskötsel, sånt förekommer har jag förstått) så ska han ju heller inte bli förvånad om barnet på alla sätt visar att det föredrar mamman. Men då handlar det ju faktiskt inte om amningens vara eller inte vara.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar