Så här

Skrivet av	Helena
Så här
Mitt första barn var en riktig mammagris, där var jag barnledig i ett annat land med mycket små möjligheter för fäder att få ledigt av familjeskäl. När vi kom hem hade vi ingen föräldrapeng alls, ej heller rätt till sjukpeng om det skulle vara aktuellt, jag frilansade hemifrån när sonen sov och mannen jobbade för vår enda stadiga inkomst. Där var det svårt att få till särskilt mycket tid med pappan på vardagarna men vi försökte kompensera på helgerna. Sonen föredrog helt klart mig när jag var där så länge jag ammade, men det var inga problem att vara borta över dagen när han var runt 8-10 månader. Yngsta barnet har inte särskilt tydligt föredragit vare sig mig eller pappan men så länge jag helammade var det enklast att trösta med bröstet. Den äldsta och den yngsta har alltså växlat mellan mammighets- och pappighetsperioder medan mellansonen tydligt föredragit pappan. Amningen har sett likadan ut för alla tre barnen, med undantag för den äldste som helammades endast 4,5 månader. Ändå var han den som var mammigast men jag ser som sagt det som en följd av vår övriga livssituation när det begav sig.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar