Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

forskning

Skrivet av lisa+loke+freja
men all forskning (inom det här ämnet) består väl i frågor till enskilda om hur deras verklighet ser ut? Eller är jag fel på det?
Isåfall blir ju min lilla röst här ett litet frö i mängden av "forskningspersoner".

Jag försöker inte generalisera och säga att min situation är normen. Jag vill nog snarare påvisa att såhär kan det också vara, och jag tror inte att jag är ensam och unik i just de här hänseendena. Mitt fall är ju bara ett bland många men om inte jag berättar hur det är för mig, hur ska då andra få en uppfattning om hur folk har det?
Ska det bara vara forskning som gäller? Den folkliga folklivshistorian är inte intressant? Vi är bara småfolk som ska hålla tyst och låta forskarna ställa frågor?

Visst, det kan vara bra att se saker ur stora perspektiv, jag tyckte bara att det var så himla många här som (tvärtemot mig då) hade snöat in på att _bara_ se det ur det stora samhällsperspektivet och glömt bort att det fanns små människor bakom varje siffra. Så visst, jag kan väl ha överdrivit en del i mina personliga resonemang...men utan min lilla historia så hade mina åsikter och ståndpunkter varit alldeles ogrundade och det är väl mer för att brodera ut varför jag tycker på ett visst sätt som jag så berättar om mig och vår situation.

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv