Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Instämmer

Skrivet av Mamma till världens finaste
i kören här ovanför.
Kontakta BUP! De har psykologer som kan förstå. Prata mer med ditt barn och så småningom anmäl. Men framför allt; ta emot hennes berättelse med öppet sinne, uteslut ingen, bara finns, stödj och lyssna. Fråga vidare, hon vill uppenbarligen berätta. Finns där och våga höra!

Jag har befunnit mig ungefär där du är nu ganska nyligen. Vårt barn sade nästan exakt de ord du skriver att ditt barn sagt och är i samma ålder. I vårt fall var det inte barnets far som förgripit sig, utan 2 andra män via barnomsorgen vi då hade (kan inte förklara bättre här). Utredningen är nu nedlagd i brist på bevis, som vanligt då.

Jag ger dig min fulla empati! Jag tror tyvärr att ditt barn råkat illa ut, men hoppas att du har rätt i att pappan inte är orsaken. Men håll sinnet öppet, för din dotters skull.
Jag finns här framöver också, om du behöver stöd!
Kramar!

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv