Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skaffa hjälp kanske?

Skrivet av Malinau
Vad tror du han säger om du föreslår familjerådgivning för att få hjälp att prata med varandra? Det verkar som att ni inte riktigt berättar för varandra hur ni känner och bara åker längre och längre ner i problemet. Ibland är det svårt.

Jag säger inte att det är som detta, men för att ge dig ett exempel på ett skäl: En väninna till mig upplevde att hennes man blev konstig och höll sig borta mycket, lite som du beskriver din man. Hon kände sig alltmer värdelös. Så jag som är lite sådan då, tog och pratade med honom. Då berättade han för mig vilken ångest han hade för att de skulle ha barn (det första visserligen). Hur skulle de klara ekonomi, skötsel, ja allt i princip. När han väl kläckt ur sig det fick ju jag en chans att hjälpa honom och enligt hans önskan berättade jag för henne. För honom var det svårt att göra det, att liksom bryta barriären, för han skämdes för sina känslor och sin oro. Efter det kunde de istället prata om det och lösa det tillsammans.

Egentligen är det ju lite så, att när ingen berättar, är bladet tomt. Det går inte att spekulera och jag tycker absolut inte att du ska dra slutsatsen att det är dig det är fel på. Men kanske ska du, utan att anklaga, förklara för honom att det känns ju så och det vore bättre om han berättade istället.

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv