Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

svarar för meg själv...

Skrivet av növis
Min son är ofta den som jagar o skrämmer, o jag kan bara säga att jag tycker att det är mycket bättre att jag får reda på det direkt, istället för att alla ska gå o tjafsa bakom våran rygg. Rak kommunikation är et måste, klart att det är jobbigt att få en massa arga/ledsna mammor hem på trappan, men man får en möjlighet att prata om det, och även tillsammans med den som bråkar. Ofta blir det så att om något barn "bråkar" ofta, så lägger man automatisk skulden på denne, ibland också även utan att höra hans/hennes sida av saken. Min son har dock inte gått på mindre barn.
Jag har haft flera möten med sonen,"kompisar" o deras föreldrar. För att försöka förklara varför det blir tokigt ibland, min son blir inte blixtarg utan anledning, men han har bla svåra impulsstörningar, vilket gör att när "vi" blir irriterade(men biter ihop) går han i taket direkt, han kan inte styra detta, han hinnar inte, men han mår dåligt sedan, för han vet att det är fel att slåss.
Nu vet skrev du ju inte om denna pojk hade någon diagnos, men jag tror ändå i vilket fall som hälst att det är bättre att säga till, än att tiga.

Det kan väl inte vara fel att bry seg,det har min son lärt sig, att vi vuxna pratarom saker som händer,men även med honom, så han känner inte något hot, han tycker det är bra.
Hoppas det va till lite hjälp iallafall, o lycka till.

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv