Jag har inga facit

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Mamma jag
Jag har inga facit
Men båda mina barn har alltid varit överaktiva. Äldsta flickan sov nästan aldrig som baby, kändes det som. Jag fick natta henne i flera år, för somna bara för att man är trött gick ju inte! Grannen tyckte synd om mig när jag vid 10-tiden på kvällen gick ut med henne (9-10 mån gammal)i barnvagnen bara för att få henne att slappna av, och då vred hon sig som en korkskruv i 20 minuter i alla fall innan hon ens satt still!Hände ju inte varje kväll.När vi var på öppna förskolan fanns det två stycken 2-3-åringar som inte kunde sitta still när vi hade sångsamling(en kort på ca en halvtimme, där rörelsesånger och upp och hoppa ingick). Vi mammor sa till varandra att det var tur att vi hade varann, för ensam skulle man känna sig så usel...bara min unge som...Hon satt aldrig i knä, la huvudet mot min axel. Alltid glad pigg och charmig! Men snäll. Sonen klättrade upp på köksbordet via stolen innan han kunde gå! Han såg aldrig att det låg skor i hallen utan gick bara rakt på, tvärs över allt.(Dottern däremot parerade och gick slalom) Vi hade lärt oss av dottern och han slutade sova middag som knappt tvååring. Till skillnad från henne så är han också väldigt impulsiv och aggresiv, särskilt nu när han börjat skolan. Han ska kanske utredas nu...vi har lärt oss så mycket av att leva med aktiva barn att vi kanske väntat för länge med utredning. Vi har lite för mycket tålamod och kunskap. En stor skillnad som jag märkt är att de som tror sig ha överaktiva barn, aldrig får kommentarer eller höjda ögonbryn när barnen härjar, det anses av andra som normalt aktiva barn som man hellre ler lite gulligt åt. De som verkligen har överaktiva barn, får också ofta höra kommentarer: - Det är ju helt otroligt, nu är han där igen, får du aldrig lugn och ro? Är han så här varje dag? Hinner du göra någonting annat, jag menar jag får ju lite paus på kvällen när min lille har somnat? Här var det en pigg liten en!! Jag förstår inte att du orkar! Mina barn har varit otroligt charmiga, men visst har jag märkt att det inte bara är jag som tycker de är aktiva...och jag har ställt mig själv samma fråga som dig. Inte kanske vad är normalt, för att mina låg utanför normalgränsen visste jag, utan hellre: -När är man normalt överaktiv och när är man sjuk? Det svaret vet vi ju inte än, eftersom sonen inte är utredd. Detta blev långt.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv