Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag förstår inte riktigt heller

Skrivet av marikaL m fem
har du märkt att föräldrar till barn med bokstavsdiagnoser (adhd/as/damp) är mer benägna att forsla över vuxenproblematik på barnen? Eller pratar du om "problembarn" överlag?

Det är en svår balansgång att vara förälder till "problembarn". Att prata igenom med barnet VAD som inte funkar och försöka förmå sitt barn att ta ansvar för sina handlingar. Samtidigt som barnet är just ett barn som man på inga villkors vis ska behöva ta större ansvar än det är moget för, och absolut inte tynga med sånt som är föräldrarnas huvudvärk.

Tycker din inställning verkar lite halvknepig också - att barn som upplyses om att medicinen kan ge minskad aptit skulle strula ännu mer med maten då. Det låter lite som att du ser det som att våra barn strular med vilje, för att ställa till det?
(nu har inte min pojk "strulat" med maten nånting, däremot förlorade han tvärt all aptit när han började medicineringen så för vår del var det bra att vi var förberedda på det, så lärararna kunde hjälpa till lite extra och se till att han fick i sig NÅNTING till lunch iaf).

Personligen tycker jag det låter mer otäckt att bara prata OM barnet, inte MED barnet om vad det är som inte funkar, och sen börja medicinera utan att förklara VAD barnet äter och HUR medicinen fungerar och hur den kan påverka barnet.

Men absolut, rak kommunikation är viktig.
Men då handlar det ju också om att ta barnets upplevelser på allvar, även om de "inte stämmer".
Och ta upp sånt du som lärare reagerar på DIREKT med föräldrarna!! DET har jag saknat i min kontakt med skolan, att det till en början var så mycket antydningar, och diffusa synpunkter. Då är det bättre att prata klarspråk med berörda föräldrar på en gång.

Det kan vara en liten eftertanke från mig iaf ;)


« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv