Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tack för dina synpunkter!

Skrivet av Lärare
Vi pratar direkt med föräldarna om något bekymrar oss, eller om vi märker att barnet har svårt att sortera information det fått.
Ibland måste man dock tassa med ullstrumpor. Det är lätt att trampa föräldrar på tårna, och att våra observationer tolkas som kritik mot föräldern.

Jag har inte märkt att föräldrar till bokstavsbarn är mer benägna att lägga över vuxenprat på sina barn - det förekommer överallt. Det jag märkt är att bokstavsbarnen har svårare att ta till sig dylik information och lätt "fastnar" i detaljer som ställer till problem istället för att det underlättar för barnet.

Jag är fullt medveten om att barnen inte strular med vilje. Får förklara lite närmare:
Om vi först får mycket oroliga signaler från en förälder ang. att barnet inte äter tillräckligt, går ner i vikt osv, och vi då tillsammans med föräldern skriver in i åtgärdsprogrammet att på alla möjliga sätt stötta i matsalssituationen och samtidigt inte "köpa" elevens bortförklaringa till att inte smaka på maten (äta lite)....så underlättar det inte vårt arbete om föräldern ger barnet ytterligare ett "verktyg" (argument) till att slippa äta....

Jag skulle hellre se att man informerade barnet om att den minskade aptitlusten är en biverkning av medicineringen OM aptitlusten visar sig...
Alla barn får ju inte denna biverkning, varför då måla f-n på väggen innnan?

Visst är RAK kommunikation viktig. Men är ALL information till gagn, eller kan man sålla lite i det hela - för barnets bästa?

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv