Min näst äldsta son....

Skrivet av	AnneliN
Min näst äldsta son....
..... ska utredning för ADD. Vi har bra kommunikation med skolan. Dom verkar förstå problemmet. Men så ser dom hans passitivitet dagligen och svårigheten att motivera och få honom att förstå uppgifterna och skolans regler. Sen när han väl börjar med nåt och tycker att det är kul får dom honom inte att sluta. Så det är antagligen gasen eller bromsen i bottenläget! Bekantskapskretsens reaktioner är jobbigare. Hans äldsta bror har ADHD, med alla konflikter och känslo yttringar det innebär. Så dom tycker att det är konstigt att vi inte är nöjda med ett lugnt barn. Sen finns det ju dom som inte tror på någådera diagnos, utan tycker att det är ett uppfostrings problem. Båda bröderna har audiotiva persektion(?) problem och dyslexi. Så dom är som olika sidor av samma mynt. Där den äldsta klättrar efter väggarna, så reagerar den yngre med att totalt stänga av allt. Oron är lika stor med båda pojkarna. Upplever nog att kontakten med äldsta pojken är lite bättre ( all bråk och konflikter?) än med den yngre, för han är svårare att nå och man måste veta vad man ska fråga för att få svar. Det är svårt att förklara. Har precis själv accepterat diagnoserna, så jag håller på lär mig vad det betyder. Problemen har vi levt med hela tiden, men att få namn på det och veta vad det är, är nytt.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar