Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

För min son har det blivit jobbigare.

Skrivet av AnneliN
Vi hade det som ni ungefär innan. Han är 11 år nu. Tycker att det blev sämre förra julen, nov/dec. Och sen har det accelererat. Den här hösten har varit extremt jobbigt för honom. Fast det kan till stor del bero på branden. Hela huset brann ner och vi fick inget kvar. Men som sagt så har det varit mer konflikter det senaste året. Själv tror jag att det beror på att det sociala spelet blir svårare och självmedvetandet ökar. Sen har det nog tagit mycket på självkänslan att vara udda. Han känner sig ständigt missförstådd och misslyckad. Förbuperteten knackar på, med alla hormoner i gungning. Allt sammamslaget så är det kanske inte så kontigt att det blir för mycket. Vi väntar på att få tid till läkaren för att prata om medecinering. Har varit ambivalent tidigare. Men många här har haft så bra erfarenhet av läkemedlen, att vi bestämt att försöka. Det är jobbigt att se hur dåligt han mår. Är rädd att han bränner sina broar vad gäller skola och kompisar innan det blir bättre ( om det blir det). Och funkar det inte så kan man ju alltid sluta ta dom. För det är inte riskfritt att vara utan heller.

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv