Och för min.........

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Bittan
Och för min.........
Min son nu 19 år. Fick sin Adhd-diagnos vid 14½ år. Måste säga först och främst att alla barn oavsett diagnos eller inte har ju upp och nedgångar, så våra små änglar är inget undantag. För mitt hjärta måste jag säga att det blev som värst då han kom in i puberteten. Hela högstadiet och första året i gymnsaiet blev jobbigt och det kan ju bero på många saker som har med hans funktionshinder att göra. I låg-mellanstadiet hade dom ju ett klassrum. På högstadiet skiftades det hela tiden och lärararna likaså. Bara det gör att ett barn med koncentrationssvårigheter blir mer förvirrad om att hålla reda på var man ska ta vägen osv. En annan sak som är jobbigare för våra barn är att i högstadiet/gymnasiet är det mycket projektarbete och egen planering vilket blir svårare för våra barn att hålla reda på, på egen hand. Under puberteten händer mycket i kroppen och min pojke blev aggressivare mot mig, han blev oftast vansinnig då jag satte gränser, vilket jag ändå inte slutade med för var hade vi hamnat då? Han fick en depressionsperiod i början/mitten av puberteten och ville dö, han ifrågasatte om han verkligen hade Adhd. Han ville inte tro eller kännas vid att han hade de svårigheter han faktiskt hade. Nu mår han mycket bättre,han har stor insikt om sina svårigheter, han har lärt sig att hantera sin ilska, skolan fungerar bra. Visst märker man att han har svårigheter men de är inte alls lika starka som förut. Sen han var 16½ har han ätit Ritalina SR och de hjälper honom helt klart. Och det märker han själv också då han "glömmer" ta dem i vissa perioder.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv