Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Känner igen det...

Skrivet av Andrea
Har själv tvekat inför det där med stödfamilj, just för att jag kände ungefär som du. Men om ni inte har mor- eller farföräldrarna att avlasta er ibland, så är det kanske inte så dumt att få en stödfamilj som fyller en liknande funktion? Din son låter precis som min, och de brukar ju hemskt gärna ha fler personer att få uppmärksamhet ifrån. Min son i alla fall hade aldrig svårt att fånga andras uppmärksamhet och många var ganska snabbt väldigt förtjusta i honom. Så.... faran är kanske inte så stor att andra inte förstår honom. Självklart klarar inte vem som helst det, men en bra person växer snabbt in i det.

Medicinering låter verkligen som en bra idé. Risken är ju annars att ni inte orkar, även eran relation kan krascha om ni inte orkar eller inte är överens om allt. Och syskonen kan också lida en del av det. Viktigaste anledning att medicinera är ju förstås inte andra utan att han själv mår bättre av det. Min son fick medicin när han var 9, men då hade han verkligen kommit in i "9-års-krisen" och mådde så dåligt att han bara ville dö... : (

Med medicinen mådde han mycket bättre. Dock kan man ju fundera över om inte barnet bör själv känna först att det inte fungerar bra, för att själv kunna inse vitsen med medicineringen. På andra sidan vill man ju inte att de ska behöva lida i onödan. Man kan ju annars alltid göra uppehåll med medicinen under sommarlov eller så, för att barnet själv ska förstå skillnaden. Det går ju.

För jag tycker det är viktigt att de förstår vad de har för svårigheter utan medicin, en realistisk syn på sig själva. Utan att de ska känna att de är hopplösa utan medicin, förstås. Min son har varit med och utvärderat hur det går under medicin-fria perioder. När de blir tonåringar, så kan de ju annars få för sig att de inte behöver medicinen, eller att de inte ens har ADHD, och i värsta fall gör de stora dumheter då (typ droger, brott och sånt). Nu menar jag inte heller att alla ungdomar med ADHD som inte medicinerar blir kriminella. Utan jag menar att det är särskilt olyckligt om de just i en sån känslig period dessutom slutar med sin medicin, eftersom de då snart får känna av att allt fungerar sämre för dem. Och då är det lätt att göra dumheter.

Lycka till

Andrea

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv