...är att dessa k a n stänga dörrar i framtiden för barnet.
Idag talas det mycket om att dyslexidiagnoser sätts på alldeles för unga barn.
Diagnosen i sig behövs inte för skolans del - det är barnets individuella behov som styr vilka insatser som ska sättas in. Man får inte per automatik fler eller bättre för det att man får en diagnos.
Däremot k a n en diagnos stänga dörrar för vissa högre utbildningar.
Jag kan ta ett konkret exempel - en ung man fick sin dyslexidiagnos som 10 åring.
Idag vill han bli pilot - men diagnosen gör att det är totalt stopp.
Han bekostade därför själv en ny dyslexiutredning (eftersom han inte upplever sig ha läs och skrivproblem) - och detta nya test visade att han inte har dyslexi.
Han har nu påbörjat sin pilotutbildning - men har fått vänta 2 år med den pga sin tidigare diagnos.
Kanske ska man därför acceptera läs- och skrivproblem och utifrån dem sätta in resurser - men vänta med ev. diagnos?