Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

mer...

Skrivet av moteld
Hämtat från Ur´s barn site "9-årskrisen"

Handlar om: krav och kompisar

Orsak: När man nalkas mellanstadiet blir det uppenbart att kraven kommer att förändras dramatiskt. Tryggheten i skolan blir kamraterna och det blir livsviktigt att passa in. Dessutom inser man att puberteten kommer att drabba en och det är skrämmande.

Uttryck: Den som har ett barn i förpuberteten kan läsa igenkännande i Monica Rödstams bok Barns utveckling 7-12 år.

"Deras gester och rörelser, liksom deras sätt att lösa problem, vittnar ibland om bristande koordination och koncentration. Denna drullighet och tankeoreda, liksom deras oklara språk, ger ofta upphov till konflikter mellan förpubertetsbarn och vuxna. Likaså bristande hygien, dåligt bordsskick, försämrad handstil och allmänt slarv. (...) Motorisk oro i form av att vicka på stolen, dingla med benen, trumma med fingrarna, pilla i ansiktet, bita på naglarna, tugga på allt möjligt, grimasera, stamma och fnissa är likaså vanligt bland förpubertetsbarn av båda könen. (...) Dessutom föredrar de ofta att få ta konsekvenserna av ett eventuellt olämpligt handlande på ett konkret sätt framför att tala om det. Detta ger självklart upphov till missnöje hos vuxna som försöker hjälpa genom att \'prata ut\'"

Föräldrainsats: Plötsligt blir det tidigare så godmodiga och harmoniska barnet i desperat behov av närhet och omsorg. Det gäller att göra sig tillgänglig. Låt henne ringa till jobbet så ofta hon vill, avsätt särskild tid till henne.
Ta vara på nattningen. Sagoläsningen är över för de flesta men man kanske kan ligga bredvid i sängen en stund och prata om dagen. Om man får.

Tips: Passa på att göra roliga saker tillsammans. Snart vill hon inte sitta bredvid dig på bussen längre.


« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv