Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Mnja

Skrivet av mitzu
Jag tror inte att skälet till otrohet sitter i individen helt utan oftast i hans eller hennes livssituation. I olika perioder av livet är man extra känslig och kanske i större behov av bekräftelse och tröst eller utmaningar osv än andra. Om man då inte har lärt sig att hantera detta och har dålig självinsikt så tar man till det som ligger närmast och det kanske är otrohet. Om man lärt sig hantera sina känslor bättre och kan andra knep och lösningar som erfarenheten kanske lärt en så har man andra sätt att agera. Jag tror personligen inte på att man agerar utifrån att man skulle vara extrakåt eller extrakänslig eller liknande, jag har själv trillat dit för mååååånga år sedan och då trodde jag att jag inte hade samma vilja och liknande men nu är jag övertygad att det handlar mer om att jag kan separera mina känslor och har bättre självinsikt nu än då så när jag hamnat i dåliga perioder så söker jag på andra ställen än i "brallan" för att lösa situationen.. Hur man löser sina problem är ofta invanda beteenden och det är genom att titta på dem och sig själv man lär sig om och vad man kan och ska göra, förstår du vad jag menar? Jag är ingen moralkaka men jag vet hur det känns när någon är otrogen och jag vet hur det känns att vara otrogen och det är fördjävligt åt båda håll.. Så för att sammanfatta, otrohet är ett syptom på något annat och detta annat hittas oftast i ens egen personlighet och livssituation, ex en förmåga att välja trygga relationer som inte utmanar pga brist på trygghet med sig själv eller barndom eller liknande, eller förmåga att välja spänning framför trygghet vilket tyder på att man behöver utmaningar för att ex känna sig duktig och bra på något eller behövd eller så. Nu vart det långt och jag är ingen psykolog men jag hoppas du kan bena ut vad jag menar och annars kan du kanske be mig förtydliga mig själv vilket jag verkligen kan behöva ibland.. Ta hand om dig!

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv