Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

mina tankar...

Skrivet av irrhönan
...om otrohet - jag trodde aldrig att jag skulle kunna vara otrogen.

Min livssituation avgjorde att möjligheten infann sig - jag lever i ett äktenskap med en hetsig man och vi kommunicerar inte, har inte gjort på länge, och jag har med tiden blivit "avtrubbad" till att acceptera några situationer (också gentemot barnen) som jag nu har insett inte är normala i "gräl-väg". Maken är minst sagt hetsig i perioder.

Jag har mött "den andre" vid ett tillfälle och inte berättat detta för maken. Det var ett medvetet val att träffa "den andre" - jag kände att jag ville veta om alla män var skitstövlar eller om det kanske fanns nåt hos denne man som var annorlunda.

"Den andre" har nu blivit mitt tankespöke men jag väljer - också sparrad av att läsa här på forumet - att stoppa relationen med honom och först klara av mitt äktenskap - åt det ena eller det andra hållet, om du förstår.

Jag samlar mod att ta konfrontationen, och då vill ultimatum bli ställt - vi ska ha professionell hjälp att reda ut oss, antingen separerar vi eller så börjar vi kommunicera på ett helt annat sätt, och han är tvungen att tänka mindre egocentriskt och explodera nån annanstans än hemma (finns det chans att en humörbomb kan ändra beteende?).

För mina barns skull inser jag att jag måste göra något åt situationen. Jag är tom på känslor gentemot min man och har varit det länge, "den andre" var liksom bara droppen som satte igång en hel process.

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv