Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

nya dekorationer eller gamla möbler

Skrivet av irrhönan
Jag gillar dina liknelser, de får mig att tänka till, det är sunt.

Nej, jag känner inte att jag har ett liv - inte ett som jag vill fortsätta med åtminstone.

När det är neutralt hemma, som vi har det nu tex., så kan jag tvivla på om jag verkligen skriver sanningen. Oavsett vad så kommunicerar vi inte. Jag tror att min man känner att nånting är "galet" med mig, men han törs inte fråga av rädsla för att få veta...

Sen jag mötte "den andre" har jag fått uttrycka några känslor, tankar och behov som länge har varit gömda långt inne i mig och låsta med dubbla lås. Jag har fått bli bekräftad, och det sköna är att "den andre" trots att han är intresserad av mig fokuserar just på mig och mina tankar och behov. Han har förmågan att ställa sig själv åt sidan och i den mån det är möjligt vara neutral och få mig till att själv - med hans stöd - analysera förhållandet mellan mig och maken.

Visst är det skruvat att jag inte törs samla modet att konfrontera min make. Jag finner alltid ursäkter för att skjuta upp konfrontationen.

Jag måste tordas sätta fokus på mig själv och mitt liv. Självkänslan är i botten, jag söker bekräftelse hela tiden och stöd för de tankar jag har, de handlingar jag har tänkt.

Nu är det så många som har bekräftat mig i att det liv jag lever är inte ett liv på mina premisser, jag har gått på för hårda kompromisser med mig själv för att få "kärnfamiljen" till att hänga ihop med barn, villa och bil. Men till vilket pris? Jo, min självkänsla.

Tack för att du svarat mig, det betyder oerhört mycket och styrker mig.
Kram

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv