Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Det är inte säkert att det hade hjälpt

Skrivet av Anso W med 3
Mina föräldrar har alltid uppmuntrat mig att läsa vidare, skaffa en utbildning. Så länge jag bodde hemma hade jag stort stöd, alltid hjälp med läxläsning tex. Hade bra betyg i högstadiet. Sedan flyttade jag hemifrån för att läsa gymnasiet på annan ort. En utbildning som då bara fanns på en ort i Sverige. Trots att det var jobbigt för mamma att jag skulle flytta 40 mil bort så ung, så var hon så stolt över att jag blivit antagen, och hon uppmuntrade mig att göra det jag brann för. Men det blev pannkaka med studierna när man skulle klara ett hushåll helt själv. Orkade inte med skolan.

Något år senare läste jag upp betygen på komvux. Lite äldre och mer motiverad. Det gick jättebra. Mina föräldrar peppade mig återigen att skaffa en bra utbildning. "Du kan bli vad du vill" sade de och syftade på mina fina betyg. De pratade om att det var viktigt med en utbildning, men jag lyssnade inte på det örat.

Jag ville inte! För det första visste jag inte vad jag ville bli. För det andra hade jag vrålpluggat med superdiciplin på komvux och var så less på skolbänken att jag kunde kräkas. Men det som alltid hägrat i mitt liv har varit att skaffa familj, att bli mamma. Det var det enda jag ville.

Nu är jag 34 år och har fortfarande ingen mer utbildning än komvux. Men jag har familj! Tre underbara flickor. Nu har jag fått det jag drömde om, och först nu har jag börjat få ro i kroppen att fundera på ett framtida yrke. Vill fortfarande inte plugga, hade gärna gått som lärling någonstans. Men helst av allt hade jag velat vara hemma i fem år till, tills yngsta börjar skolan. Sedan hade jag gärna jobbat halvtid, tex 8-12 varje dag. *drömmer*. Helst som egen företagare så att jag slapp gå hemifrån. Men inom vilket område? Har fortfarande ingen aning. Men jag är lycklig med mitt liv som jag har nu. Jag har nått dit jag ville.



« Tillbaka till trådstart

Artiklar från Familjeliv