Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Fast jag har hört så många...

Skrivet av Linn m. 3 små
historier om folk vars barn kände att skolan var tråkig just för att dom var undeerstimulerade, man läser om att undestimulerade barn har tendenser till att bli utåtagerande och stökiga. Så naturligtvis så känner jag att jag vill stimulera mitt barn.

Kanske har det ändrat sig nu... men för ett antal år sen så fanns det inte mkt till flexibilitet i lågstadiet. Man fick minsann inte räkna hur långt man ville, plöja genom böckerna osv. Man skulle göra inom en viss ram osv. Och är det så idag, då är jag klart oroad.

Min son ligger långt före de andra barnen i hans ålder. Han ligger före i mkt. Både bokstäver och siffror, pussel, rita och måla, matte (han räknar redan plus och minus, alla tal upp till tio iaf). Han väljer att lyssna på faktaböckre istället för sagoböcker och fullkomligt slukar info. Han vill lära sig engelska och kan nog iaf ett 20-30-tal ord än så länge. Han hanterar datan jättebra och spelar spel som är från 5-6 år. Hans ordförråd är stort och han vill ständigt lära mer!

Det som han har emot sig är väl främst hans tal. Han har svårt att uttala vissa bokstäver och vissa bokstavskombinationer...

Och vad jag menar är inte att jag absolut vill sätta in honom ett år tidigare. Vill bara utforska hur skolan ser ut idag. Finns det fler som börjar ett år tidigare eller är det ovanligt? Finns det större möjlighet till individuellt arbete än förr?

Sen så är jag ju väl medveten om att mtk kan ändras på de här två åren. Kanske tappar han intresset helt och de andra kommer ikapp honom. Som det ser ut idag, så ligger han på en kunskapsnivå med dom som just börjat sexårs, om inte mer inom vissa områden. Naturligtvis så ligger han efter på andra plan...
Men om det fortsätter såhär och han vill lära mer och mer och mer. Då känner jag att det är viktigt att ta vara på det så mkt som han bara vill och orkar! Märker ju av redan nu att han saknar stimulans rätt rejält på dagis...

Känner iofsig att han kommit ikapp lite där. Nu uppskattar han även att vara ute och leka, att gå till skogen och såna saker. Förut så blev han lessen när dom skulle ut. Och hemma var hen itne heller så pigg på utelek. Han har alltid trivts hemma med massa pyssel och inlärningslekar.

Får väl se hur min son blir som sexåring. För min del så blir jag lika glad hur han än blir... så länge han inte blir bråkig och otrevlig förstås ;0)
Det viktiga för mig är bara att se till att han får tillräckligt med stimulans!
« Tillbaka till trådstart

Artiklar från Familjeliv