Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tja..jag..

Skrivet av Smålandspappa
har nog haft 2 rejäla kriser. Den första när min sköldskörtel la av. Jag var rejält sjuk men blev inte trodd av sjukvården. Det var en låååång väg tillbaka när det väl uppdagades.

Andra gången var när jag råkade sätta mat i halsen, räddades till livet av en rådig man som gjorde Heinlich manöver (hur det nu stavas) efter det fick jag mig en rejäl knäck med dödsångest och en ständig påminnelse att livet kan ta slut på några få sekunder. Det var en chock att livet kunde vara så bräckligt. Återigen var det en lång väg tillbaka men det bleknar med åren.

Kan skriva spaltmeter men jag ska inte plåga er med det *L* Jag tror iallfall att man ska inte vara rädd för att prata om det, jag har turen att ha en tålmodig hustru vid min sida som jag kan älta av mig på.

Jag har nog också sökt kraften via mina barn, att få ha barn och fru är en ära och att "ge efter" hade varit ett riktigt nederlag. Hade jag inte haft mina barn som då och då "väckte" mig i mina kriser, som tvingade mig att spela kub, spela kort, gå på klassfester osv osv så hade jag nog kört fast ännu mera i min situation. Tack vare min familj så fick jag helt enkelt kraft att gå vidare i livet.

När jag är borta en gång i tiden då vill jag att mina barn ska komma ihåg att de hade en farsa som fanns vid deras sida, inte att de hade en farsa som hade fullt upp med sina egna tankar.

Men men som sagt jag kan skriva spaltmeter - ska inte trötta er mer. Är det något specifikt som du vill veta får du gärna fråga på.
« Tillbaka till trådstart

Artiklar från Familjeliv