Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Till Martin, Smålandspappa och er andra

Skrivet av PPP
Återigen tack för era inlägg. Allt ni skriver är helt rätt.

Jag har redan sett till att få hjälp med detta, vilket hjälpte mycket redan vid första chansen att få prata med proffs på området. Även om det skedde på uppmaning av min familj, så kändes det som ett stort steg framåt att jag faktiskt gick dit - det visar om inte annat att jag kan erkänna för mig själv att jag inte klarar detta (och andra) problem själv. Man behöver hjälp ibland, oavsett situation.

Min fru sade något väldigt bra när jag berättade om hur bra det gått när jag pratade med psykolog. Hon sa något i stil med "jo, de borde väl ha sett det förr - du är ju knappast speciellt unik". Det tror jag är viktigt att komma ihåg i det här läget, att det här är något som drabbar många - kanske alla - större eller mindre grad. Det är lätt att glömma, trots att man som jag har kollegor som sjukskriver sig för utbrändhet etc i parti och minut.

Jag känner mig JUST NU mycket bättre igen. Det jag fortfarande kan oroa mig för är vilka skador min process åsamkar mina förhållanden till nära och kära. Även om jag rationellt vet att sann kärlek klarar en sån här törn går det ju inte att komma ifrån att det trots allt påverkar.

Men man får väl hoppas att alla gamla ordspråk och ordstäv om att man ofta så småningom går starkare ur kriser stämmer. ;-)

Till andra här som eventuellt kommer att råka ut för den här typen av kriser: sök hjälp (via vc etc). Det finns bra hjälp att få, dra inte på såna här övermänskligt tunga säckar längre än nödvändigt.
« Tillbaka till trådstart

Artiklar från Familjeliv